En allsidig diskussion behövs

Nu arbetar pensionsgruppen med olika reformer av pensionssystemet. Ett viktigt inslag i det arbetet är att se hur bromsen fungerar. Men i uppdraget ingår tyvärr inte att fundera på om man alls skall ha detta system.

Fel tycker jag, det finns många inslag i remisser och debatt som efterlyser en radikal översyn.

Allt överskuggande är att diskutera balansen mellan avgifter, pensioner och pensionsålder. För att få en sådan diskussion måste man till en början ha ett system som går att förstå. Det kravet uppfyller inte dagens system. Långt därifrån. Ta t.ex. det här som konstruktörerna är så stolta över, nämligen att man ”tar ut avgifter som skall täcka behovet för dagens och morgondagens pensioner”. Men det gör man ju inte! 40% av avgifterna är en subvention från staten. Alltså just det som man påstod att man ville undvika.

Och detta är bara ett av många exempel på hur snett det har gått!

 Jag skrev ett mail till pensionsgruppens medlemmar och några aktuella debattörer, det följer här. I mailet finns länkar till dokument som fördjupar diskussionen.

 

Här följer nu det aktuella mailet

Från: Karl Gustaf Scherman [mailto:karl.gustaf.Scherman@gmail.com] Skickat: den 24 april 2015 12:21

Till: medlemmar i pensionsgruppen: ’lars-arne.staxang@riksdagen.se’ (M); ’tomas.eneroth@riksdagen.se’ (S); ’Solveig.Zander@riksdagen.se'(C); ’Rickard.persson@riksdagen.se'(MP); ’Mats.persson@riksdagen.se'(FP); några aktuella debattörer: ’agneta.kruse@nek.lu.se’; ’Ann-Charlotte.Stahlberg@sofi.su.se’; ’elliswohlner@yahoo.com’; ’ole.settergren@pensionsmyndigheten.se’; Kopia: Kollegor och andra intresserade Ämne: Arbetet går in i en intensiv fas

Arbetet med att se över pensionssystemet pågår. Just nu har remisserna angående bromsen strömmat in. Förhoppningsvis leder de svaren till eftertanke.

Om man ser igenom artiga och lojala ordval borde det inte var svårt att se att både LO och pensionärernas organisationer anser att mer resurser måste sättas av för att framtidens pensioner skall bli acceptabla.

Trots allt finns det fortfarande de som inte har förstått att oron kring pensionerna är vida spridd. Det är förvånande, många tydliga signaler finns även från sen tid. Några exempel:

  • Stefan Löven sa som nybliven ordförande för (s) att pensionerna blir för dåliga,
  • LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson  uttryckte enligt en intervju den 8 december 2014 bl.a. att Ingen pratar om att pensionen går ner kraftigt för ganska stora grupper. Det tycker inte jag är värdigt. För en LO medlem är det dramatiska förändringar.”
  • Kommunalarbetarförbundet har tillsammans med kommunalpensionärerna publicerat rapporten Pensionen – en kvinnofälla med bister kritik över hur pensionssystemet fungerar,
  • De fem nationella pensionärsorganisationerna skriver i sitt remissvar om den s.k. bromsen ” att inkomstpensionssystemet är underfinansierat och måste förstärkas”, LO tog redan 1999 kategoriskt avstånd från denna broms,
  • Ordförande i Sveriges Pensionärsförbund Christina Rogestam skriver i den ena artikeln efter den andra, ett exempel är http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2534371-pensionerna-i-akut-behov-av-oversyn att pensionssystemet inte svarar mot rimliga krav,
  • Feministiskt initiativ skriver, se länken http://www.ka.se/fi-dags-att-forandra-pensionssystemet att pensionssystemet måste förändras i grunden.

I alla dessa uttalanden finns krav på en social balans i pensionssystemet. Och snart kommer LO:s rapport om hur man anser att pensionssystemet skall reformeras.

Jag diskuterar dessa frågor i en artikel som idag, den 24 april,  finns publicerad i publikationen Pensioner och förmåner. Artikeln finns här: Se över pensionsystemet

Men av remissvaren ser man också, som jag påpekar i den nämnda artikeln,  att det råder en ganska stor osäkerhet om hur pensionssystemet egentligen fungerar.

Denna osäkerhet är vida spridd. Även bland experter är kunskapen bristfällig. Inte ens experter som varit med och haft ett avgörande inflytande på utformningen av pensionssystemet kan hålla reda på fakta respektive hålla isär fakta och värderingar.

Ett exempel är en skrift författad universitetslektor Agneta Kruse och professor Ann-Charlotte Ståhlberg. De påstår att det gamla pensionssystemet inte skulle tillåta människor att ta ut pension annat än vid en fix ålder. Sanningen är att man kunde ta ut den tidigare mot ett visst avdrag och senare, då med ett tillskott.

När det gäller möjligheten att förstå systemet skriver de bägge  att ”det räcker långt att veta att varje krona i arbetsinkomst ger pensionsrätt som behåller sitt (relativa) värde genom inkomstindexeringen”. Detta  stämmer inte.

  • Inom vida inkomstintervall bestäms inkomstens storlek för pensionären av garantipension och bostadstillägg.
  • Så snart man har inkomst över taket för sådan inkomster som ger pensionsrätt i det allmänna pensionssystemet upphör kopplingen mellan inkomst och pensionsrätt. Avgifter betalas in grundat även på inkomster ovanför taket, pensionsrätt ges inte för de inkomsterna.
  • Dessutom och i alla inkomstlägen som ger pensionsrätt, så får människor långt högre pensionsrätter än de avgifter som sammantaget betalas in av dem själva och deras arbetsgivare. Sju procentenheter, det är de enskildas egenavgifter, av totalt 18,5 betalas nämligen av statsbudgeten. Grunden för påståendet om att varje krona i arbetsinkomst ger pensionsrätt är i ett avgiftsdefinierat system att avgifterna faktiskt betalas i proportion till arbetsinkomsten. Det finns inga garantier för att statsbudgeten skall fortsätta att subventionera 40% av pensionsavgifterna och därför inte heller någon grund för ”att veta att varje krona i arbetsinkomst ger pensionsrätt”.

Dags för debatt,  jag hoppas att ansvariga pensionspolitiker också är intresserade

Mycket mer finns att skriva och säga med anledning av denna skrift, formellt en recension av min bok Pensioner på villovägar. En del funderingar kan man finna på länken http://kg-scherman.se/recension-som-debattinlagg/  Men bättre än skrivande är att träffas i en öppen debatt. Ann-Charlotte Ståhlberg är professor vid Institutet för Social Forskning. Institutet har funnit ämnet av så allmänt intresse att man redovisar Kruses och Ståhlbergs recension på sin hemsida. Säkerligen kan hon se till att institutet tillhandahåller lokal och inbjuder till en debatt mellan henne, Kruse och mig.

Jag hoppas att få se många av pensionsgruppens medlemmar vid ett sådant tillfälle

Hög tid också för ett bredare grepp på pensionssystemet problem

 Min slutsats av den pågående debatten och remissvaren som successivt har flutit in, blir att nu är det dags för landets ledning att agera. Inte att lova, inte att låtsas att detta är lätt att ställa till rätta. Men att se till att en ärlig, allsidig och ansvarfull diskussion om våra pensioner kommer i gång. Ett första steg blir att bygga om systemet så att det går att förstå. Åtminstone av experter och intresseorganisationer, helst också i vidare kretsar. Det är hög tid!

 Med vänlig  hälsning

 KG Scherman