De flesta berörda vet helt enkelt inte varför detta skett. Och dom som vet, nämligen arbetsgivaren i form av kommunförbundet, SKL, och den institution som räknar pensionerna, det vill säga kommunernas pensionsanstalt, KPA, vägrar att svara. Det hänvisar istället till alla andra. Som alltså inte kan ge något svar. Och det är inte så underligt. Det som hänt beror nämligen på arbetsgivarnas ensidiga beslut.

Detta är vad som har hänt:

När det infördes ett nytt allmänt pensionssystem behövde parterna ändra på hur det systemet skulle samordnas med de kommunala pensionerna. Ett avtal träffades om detta 2002. Avtalets syfte var att  samordningsbestämmelserna inte skulle hindra att de kommunala pensionerna fick följa med om den allmänna pensionen ökade mer än vad den tidigare gjort.

De nya bestämmelserna tillämpades från 2003 till 2009 med avsett resultat. Det vill säga att de äldre kommunpensionärerna fick en ökning av sina pensioner jämfört vad de skulle ha fått om de gamla bestämmelserna hade tillämpats oförändrat.

Så kom då 2010 med den fullständigt oförutsedda så kallade bromsen, som ledde till att den allmänna pensionen sjönk. Om man hade fortsatt att tillämpa avtalet från 2002 på samma sätt som man hade gjort hittills hade det kommunala pensionärerna fått en dubbel kompensation. De skulle nämligen dels ha fått behålla den kompensation som de under föregående år hade fått för att den allmänna pensionen då ökade extra mycket, dels en särskild kompensation för att den allmänna pensionen sjönk det året och några följande år.

Men nu gick det snett. Istället för en överenskommelse mellan parterna bestämde kommunförbundet ensidigt hur man skulle göra för att möta den här extra och omotiverade kompensationen. En särskild specialbestämmelse infördes. Hur detta gick till och hur beslutet dokumenterades har det inte gått att få fram. Som nämnts hänvisar de som vet till andra. Och kanske är det ändå inte så intressant eftersom förändringen som gjordes fick ett resultat som låg i linje med vad som var rimligt. Men självfallet var det ändå orimligt att en så stor förändring som det här rörde sig om gjordes utan att arbetsrättsliga minimikrav iakttogs. Och vilken avtalstolkning som kommunförbundet gjorde, det kan man bara spekulera kring. Den kan inte vara i linje med avtalets ordalydelse, det står helt klart.

Så gick då åren vidare och man lät åter de kommunala pensionerna öka i takt med den allmänna pensionen. Tills siffrorna med ens kom i otakt och utlöste specialbestämmelsen som infördes 2010. Och vips sänktes pensionerna och sänktes kraftigt.

Det är orimligt både sakligt och formellt. Sakligt orimligt för att de speciella förutsättningar som gällde 2010 inte gäller nu. Det finns ju ingen omotiverad extra höjning som man har anledning att förhindra. Istället åstadkommer man en sänkning av de kommunala pensionerna i ett läge då de allmänna pensionerna ökar kraftigt. Formellt orimligt därför att arbetsgivarna nu gömmer sig bakom att det inte finns någon förhandlingsframställan från arbetstagarna. Det handlar ju om ett ensidigt beslut ifrån arbetsgivarna från 2010. Det ska inte behövas någon särskilt framställan för att rätta till något som arbetsgivarna beslutat på egen hand.

Slutsatsen är glasklar: det är bara för SKL:s räknenissar att sätta sig ner och se vad som händer 2018 och för ledningen att ge besked till KPA, som sköter utbetalningen av kommunala pensioner, att specialbestämmelsen från 2010 inte ska tillämpas för 2018.

KG Scherman, pensionsdebattör, tidigare GD för Riksförsäkringsverket